busschaufförer som inte kan köra buss ska inte få göra det. jag vet inte hur många gånger vi körde fast i natt. men nu är jag i alla fall hemma - två timmar för sent. hur var stockholm då?
ovädrigt. men det som räddade hela resan var trevligaste tjejen på arlanda som också skulle på samma möten som jag, så vi sällskapade där och fikade och så. men sen skulle jag iväg på mitt och hon på sitt. det skulle ju vara fantasiskt kul om vi skulle få samma jobb. min kropp gör ont. ingen sömn på två dygn och knappt någon mat. och idag har jag möte klockan elva. det går inte.


HAHAH, just ja! då jag satt och väntade på bussen hem så kom det fram en kille och frågade om han fick sitta på platsen bredvid, självklart sa jag. han frågade lite grejer sen sa han:
du gå in i fotoautomat? ta kort. det är en fin tid. vaaa? och ja, hans svenska var inte den bästa. sen trodde jag att han skulle spränga oss i luften då han började trycka på sin underliga silvriga väska. jag överlevde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar