gråter i min ensamhet för att inte visa mig svag. jag är stark, åtminstone vill jag tro det. tanken av en pojke som jag trodde var min krossade det sista som fanns kvar av mitt hjärta. jag är inte den jag var då, och kommer förbli den jag är nu. på helgerna går jag ut med vänner som sviker och låtsas som om allt är okej. jag vill för bara en dag känna ingenting istället för allting. livet är så jävla svårt. jag borde må bra, och en dag kanske jag gör det.
ps. ta inte åt er, undra inte, det är till större delen bara en text.
1 kommentar:
Vad duktig du är på att skriva :) Jag hoppas verkligen inte att du mår sådär som du beskriver. Du vet att du kan prata med mig, även fast jag kanske inte ger dom bästa svaren eller något svar alls <3
Skicka en kommentar