det var en ovanligt varm novemberkväll. började min promenad vid hamnen, fortsatte sen vägen mot järved. snön knastrade under skorna. jag rökte alldeles för mycket. sen var jag vid husnummer 15. hjärtat slog lite snabbare. var rädd att du skulle se mig - samtidigt som jag ville att du skulle komma ut. jag har bestämt mig, vill du ha mig nu så finns jag här. bara för dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar