du åker bort, långt ifrån mig.
ett sista möte, en sista kyss. vi möts framför stadens museum. det är mörkt trots att det bara är augusti. regnet öser ner och jag kramar om dig hårt, vill aldrig låta dig gå. är det här sista gången? för vem vet vad som händer då du kommer tillbaka. om sex månader. jag ska vänta, vänta på dig. gör du detsamma? du säger att du ska. men du kanske träffar en mystisk spanjor eller en charmig amerikanska. du ger mig en plastpåse, den är blå. innehållet får jag se när jag kommer hem, säger du. en lång kyss, sen står jag ensammen kvar och ser då du beger dig bort. långt ifrån mig. i bilen på väg hem tittar jag på påsen du gav mig. öppnar den försiktigt där den ligger på passagerarsidan. en grå tjocktröja. det var den du hade på dig den kvällen vi träffades för första gången och den har din doft. jag tar upp den och begraver mitt ansikte i den. och då, då vet jag att du kommer att vänta. vänta på mig. på oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar