don't shoot me

Vi träffades för första gången för två-tre år sedan. Sen dess har vi inte pratat med varanda. Knappt sett varandra. Jag känner inte dig, du känner inte mig. Hur kan det då vara möjligt att jag känner något. Något för dig. En känsla. Och det är ingen "vänskapskänsla". Det började med en bild för fyra dagar sedan, sen en dröm och igår såg jag dig. Och jag vet, jag vet att det inte var sista gången vi sågs.