så sjukt jävla tråkigt. och då kommer det automatiskt funderingar kring livet. vill bort bort bort, men samtidigt inte. de senaste månaderna har jag känt lite mer för övik än förut. men nej, det är stockholm som gäller. och vad händer efter fredag? vart tar han vägen? kommer vi aldrig mer ses? sex & the city ger mig hopp. kanske är det så att
den rätta inte kommer förrän jag närmar mig 40. och fram till dess så.. måste jag sluta tänka. bara leva. och så får killar vara ett tidsfördriv som man har kul med. jag har ju trots allt mina underbara flickor som ger en så mycket. puss.